Så med ens är jag själv, mitt liv...

Jo, du sitter säkert någonstans nu,
eller kanske står du upprätt inför
ett eller annat auditorium
som du inte känner för
och som sannolikt inte fäster stort avseende vid
vad du har att komma med.
Någonstans inom dig lyssnar du till
det spinnnande lätet från en nattskärra
som du inte någonsin hört i verkligheten.
Det är emellertid just då det öppnar sig,
detta väldiga rum som du aldrig besökt
men där du äntligen är hemma.
Rummet är lyckligtvis alldeles tomt
med det inrymmer samtidigt alla
de ögonblick du försummat.

(Till de medverkande )

från Bengt-Emil Johnsson
"Aftonsånger"

Då och nu- förlusten

Så kan man leva - eller i alla fall skriva- i en enda tanke; i en enda frågeställning.
Jag hittar en en postumt utgiven diktsamling av Sven Alfons ( en diktare som jag inte känt mer än till namnet). Jag läser några dikter och ser snart att här står ett enda tema: hur var det (då ) och hur är det nu efteråt ? Minnet och insikten om förlusten. Då och nu.