En sån november!

Söndagen dryper av fukt.
Det är en dag då sommarens stugor stängs.
Jag blir stående på bryggan, spanande österut. Precis som i somras.

Dom här gillar jag!

Tranströmer, Lennart Sjögren, Björn v Rosen, Claes Hylinger, Folke Isaksson, Solveig von Schoultz, Carl-Eric af Geijerstam, Göran Brunius (dagböcker), Sven Delblanc....

Just nu hittar jag ingen annat samband än att dessa diktare är
a/ oftast män
b/ oftast rätt gamla ... ja även döda.

Vem hittar en annan koppling? Säg?
Natur"skildrare"...? Nja, Hylinger är väl mest en beskrivare av människan och då i en urban miljö. Och Delblanc; människan i sitt samhälle med den tysta guden.

Jag försöker - helt enkelt- hitta något av mig själv när jag betraktar mina litterära preferenser.

Så är det ju nästan alltid:
"Men JAG då?"

Jag har Claes Hylingers telefonnummer!

Ja, vet ni inte det; jag och Claes Hylinger talar ofta i telefon med varandra om
t ex hur man skriver bra kortprosa.
Han brukar ofta berömma mina texter och han förstår inte alls varför jag alla åren hållt på med postsortsering.
-Du är ju en flanör och iakttagare ändå ut i tåspetsarna, brukar han säga.
Jag ler då lite inåtvänt och gungar med huvudet...
Och så kollar jag mina vaxduksböcker där de ligger på hög i garderoben.

"Ja visst är väl sant...och visst är väl bara..." som det heter i visan.
Men jag har faktiskt Hylingers telefonummer! Det var bara att kolla på Hitta...
Jag blev faktiskt rätt paff!

Men jag har aldrig vågat ringa honom.
Vad har jag att säga honom? Ja, kanske att jag gärna läser något ur hans tunna, vackra böcker när jag känner mig trött och däven.

Ja, jag borde väl ringa honom...

Ja, det är mycket man borde.

Vid Adas Trappor

Snart 35 år sedan och inget har hänt. Eller allt har hänt. Syrenen blommar, trappan är nytjärad. Nere vid båtklubbarnas bryggor riggas segelbåtarna och någon ror den tunga bojekan mot land.
Kvinnor bland sina odlingslotter.
Ingen lägger väl märke till mig, men jag har vandrat trappan upp och ned i alla årstider i 35 år.
Inget har förändrat mig.
Ännu.
Ännu kan jag ana ännu.
Men kanske inte så berusande starkt som förrut.
Bländas jag fortfarande. Bländar mig ljuset ännu?

Att göra det man vill

På Sveriges sista? bibba -riktiga bibba- hittar jag en liten bok om rodd :
"Roddkraft"-att göra det man verkligen vill.
(Bodil Stefansson)
Nu skall jag öppna boken och kanske få en skjuts!
Och visst: här finns den lilla båten och de laddade ögonblicken. Här är höst, tidig vår och sommar och allt händer en människa som.har gjort något så ...simpelt som att skaffa sig en roddbåt.
"Att göra de man verkligen vill".

Doktor Glas

Jag kan inte glömma Krister Henrikssons "Doktor Glas" - och varför glömma något sådant.

Nu bläddrar jag i boken, letar efter de där ofta citetade partierna.
Jag kommer nog att hitta dem

Ja, allt detta onödiga

Det onödiga är alltid lätt att känna igen-i varje fall ..efteråt.
Men det nödvändiga blir en dröm i vardagen, även om det är så lätt att gripa som ett skogshallon där på hygget en julidag.
Jag lever i allt detta onödiga, ja-i allt detta skadliga.