Snart 35 år sedan och inget har hänt. Eller allt har hänt. Syrenen blommar, trappan är nytjärad. Nere vid båtklubbarnas bryggor riggas segelbåtarna och någon ror den tunga bojekan mot land.
Kvinnor bland sina odlingslotter.
Ingen lägger väl märke till mig, men jag har vandrat trappan upp och ned i alla årstider i 35 år.
Inget har förändrat mig.
Ännu.
Ännu kan jag ana ännu.
Men kanske inte så berusande starkt som förrut.
Bländas jag fortfarande. Bländar mig ljuset ännu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar